Känner att jag måste säga något om helgens hemska händelser i Paris, men vet inte riktigt vad. Det är ju verkligen inte första gången det händer… Och det är lika, ursäkta uttrycket, fördjävligt varenda gång. Det är så mycket hemskt som händer ute i världen, allt möjligt,  och även runt omkring oss. Och vissa stunder känns det nästan som om man vill ge upp hoppet om mänskligheten.. Jag blir både rädd, uppgiven och ledsen. Och inte minst arg.

Försöker tränga bort ilskan, lyfta blicken och försöka förstå. Men vissa saker går bara inte att förstå. Ja som sagt, jag vet inte vad jag ska säga mer, nu vart det ett väldigt deppigt inlägg här men tankarna på alla drabbade gör mig så ledsen.

Känns som att, vad spelar det för roll om jag sitter här och målar tavlor i glada färger på dagarna, när världens lidande och brist på mänsklighet bara breder ut sig och äter sig in i våra samhällen..

Men, jag gör det ändå. Och det ska erkännas att det blir lite av en flykt. En flykt in i en vackrare värld där ondskan inte kan komma åt mig. För tror jag på något, så är det att om något kan göra vår värld bättre, så är att fortsätta sprida värme, glädje och kärlek.

Klart slut från mig.

Önskar er alla en fin vecka.

Stor KRAM till er alla och ta hand om er! ♥

 

Pin It on Pinterest

Share This